Kaos i vardagen, finns det nått bättre ?

Jag älskar kaos i vardagen, ja i alla fall nästan. Det bero lite på hur man definerar nyss skrivna mening, min definition är är så här: När det händer överraskande och oväntade saker som kräver att jag höjer min toleransnivå, noggranhet och tankeverksamhet. Eller när någon sker som inte tillhör var tråkiga dag till.

 

Ta tex förra hösten, det kom snö. Jaja jag vet , det gör det varje höst men den här kom tidigare och med mer kraft än det brukar, låg i o f s bara en dag men det räckte för kaos. Jag fick vänta på bussen i en och en halvtimme extra, fick sitta ombord på bussen och åka 300m på ytterliggare en timme, bilar omkring snurrade, snön yrde och på radion berättade man att all busstrafik var inställd. Jag blir sen hem? Men det gjorde inget, blivande frugan klarade sig gott. Det är sådana här situationer som gör att jag förstår att vardagen allt som oftast är rätt smärtfri, bussen kommer tre min sent, det gör inget. Det kommer lite regn, det gör inget. Det är för varmt, ingen fara.

 

Det finns bara ett undantag, bilköer när jag själv kör, fy f-n villken onödig kaos i vardagen som jag skulle klara mig helt och hållet utan.


Jag ser, men jag ser inte

När jag går på bussen så låter jag ögon svepa runt på alla platser för att se om det är någom man känner igen. Inte för att jag vill ha sällskap utan för att det är vad man förväntas göra, man kan ju inte gå förbi någon man känner utan att säga hej. Men fler gångar så har det hänt att jag har satt mig längst bak i bussen utan upptäcka någon jag känner för att sedan en halvtimme senare kliva av o då stöta ihop med någon som jag känner som tydligen hade åkt samma buss som jag.  -hur kunde jag missa....förlåt...jag ville ju inte vara otrevlig...Som den väluppfostrade person jag är så ber jag om ursäkt. Men varför blir det så här, jag vet helt säkert att jag svepte med ögonen men det verkar som att hjärnan inte registrerade nått !?

Det måste vara det här som också drabbar tiotusental tonårsföräldrar som låter sina barn springa vind för våg i vår stad -självklart skulle jag veta om min pojke/flicka gjorde nått fel, jajamensan !! mmm och nu har han det....Nej inte mitt barn skulle aldrig, näe säg det till poliskonstapeln här.

Undras om det är något fel på oss eller om det helt enkelt bara är fullt ? Eller är vi bara trötta och orkar inte se sanningen i vitögat ? Det vi inte ser lider vi inte av, det vi inte lider av gör inte ont, vi mår helt enkelt förbannat djävla bra i vår lilla bubbla till värld.

Någon blind som vill byta med mig, jag ser ju ändå inte ?  ;-)

Slut !

För övrigt vill jag bara medela att jag förlorade mina sista insatta pengar på unibet - poker igår, jag som hade en sån bra hand. Det blir INTE alltid som man har tänkt sig. "livets hårda skola, lektion no: 1"

Barns huvud !

Jag har en son, han är 8 månader gammal. Igår så spranag han runt i sin gåstol och så fort man tittade åt hans håll blev han tokig och sprang iväg ackompanjerad av ettt glädjetjut, han tro att man ska jaga honom.  Varför blir det så ? Var det inte så att det var vi som var jägarna ? Jaja hursomhelst  det jag egentligen funderade på är vad han tänker när han springer där, glad som få. -ojoj vad kul det är att springa här fram och tillbaka. för inte kan det vara: tänk vad skoj om de kunde jaga mig. eller -fan vad kul det här är. Haha den hade varit nått... hade mamma hört den "%&*@... Nej det är nog helt enkelt så att han springer där fram och tillbaks och att det då kittlas under fötterna, därav de högljuda skratten.....eller.....

Smart eller lat ?

Shit vad den filosofiska delen av hjärna började mala när jag startade den här bloggen..
Stod o plockade ur diskmaskinen och kom på att eftersom vi ändå ska äta så kan jag ju ställ av det vi behöver på bordet, då slog det mig...kan jag i o m detta kalla mig smart ? eller är jag lat ? jag väljer att kalla mig smart !

Sen kom jag att tänka på, när jag lastar fyra matkassar i händer o på axlar o travar tre trappor upp i lägenheten bara för att slippa gå fler gånger hmmm smart eller lat ?  Lat så klart f-n  det handlar nog mest hela tiden om att jag är lat, sen passerar det en lat tanke förbi som genererar en smart idé.

Det är nog som så att om man tittar sig omkring så är det flesta/bästa uppfinningarna skapade av lata människor som fick en smart tanke...

Det finns nog hopp ändå, för mig, den lata människan heureka!!


Så var man med blogg !!

Har inte fattat detta med bloggandet, varför fläka ut sig för alla som vill ? Men det är ju just det, det är ju bara för dem som vill, annars behöver man inte läsa. Men det är klart, det lär väll mest vara släkt o vänner som dyker in och se att man lever, hey !! jag lever !!

Kommer nog att skriva av mig ilska, filosofier om livet i stor och i smått... hmm jaa tiden får utvisa, hoppas skriva mycket o ofta ivarjefall, och jag börjar i detta nu.

Syns o hörs, Välkommna !!

RSS 2.0