Kaos i vardagen, finns det nått bättre ?

Jag älskar kaos i vardagen, ja i alla fall nästan. Det bero lite på hur man definerar nyss skrivna mening, min definition är är så här: När det händer överraskande och oväntade saker som kräver att jag höjer min toleransnivå, noggranhet och tankeverksamhet. Eller när någon sker som inte tillhör var tråkiga dag till.

 

Ta tex förra hösten, det kom snö. Jaja jag vet , det gör det varje höst men den här kom tidigare och med mer kraft än det brukar, låg i o f s bara en dag men det räckte för kaos. Jag fick vänta på bussen i en och en halvtimme extra, fick sitta ombord på bussen och åka 300m på ytterliggare en timme, bilar omkring snurrade, snön yrde och på radion berättade man att all busstrafik var inställd. Jag blir sen hem? Men det gjorde inget, blivande frugan klarade sig gott. Det är sådana här situationer som gör att jag förstår att vardagen allt som oftast är rätt smärtfri, bussen kommer tre min sent, det gör inget. Det kommer lite regn, det gör inget. Det är för varmt, ingen fara.

 

Det finns bara ett undantag, bilköer när jag själv kör, fy f-n villken onödig kaos i vardagen som jag skulle klara mig helt och hållet utan.


Barns huvud !

Jag har en son, han är 8 månader gammal. Igår så spranag han runt i sin gåstol och så fort man tittade åt hans håll blev han tokig och sprang iväg ackompanjerad av ettt glädjetjut, han tro att man ska jaga honom.  Varför blir det så ? Var det inte så att det var vi som var jägarna ? Jaja hursomhelst  det jag egentligen funderade på är vad han tänker när han springer där, glad som få. -ojoj vad kul det är att springa här fram och tillbaka. för inte kan det vara: tänk vad skoj om de kunde jaga mig. eller -fan vad kul det här är. Haha den hade varit nått... hade mamma hört den "%&*@... Nej det är nog helt enkelt så att han springer där fram och tillbaks och att det då kittlas under fötterna, därav de högljuda skratten.....eller.....

Smart eller lat ?

Shit vad den filosofiska delen av hjärna började mala när jag startade den här bloggen..
Stod o plockade ur diskmaskinen och kom på att eftersom vi ändå ska äta så kan jag ju ställ av det vi behöver på bordet, då slog det mig...kan jag i o m detta kalla mig smart ? eller är jag lat ? jag väljer att kalla mig smart !

Sen kom jag att tänka på, när jag lastar fyra matkassar i händer o på axlar o travar tre trappor upp i lägenheten bara för att slippa gå fler gånger hmmm smart eller lat ?  Lat så klart f-n  det handlar nog mest hela tiden om att jag är lat, sen passerar det en lat tanke förbi som genererar en smart idé.

Det är nog som så att om man tittar sig omkring så är det flesta/bästa uppfinningarna skapade av lata människor som fick en smart tanke...

Det finns nog hopp ändå, för mig, den lata människan heureka!!


RSS 2.0