Boken om livet

Jag skulle vilja skriva min bok om livet. Jag har flera gånger på senare tid förstått att jag inte kommer ihåg eller ens visste om saker som skett precis runt mig, det stör mig.  Som till exempel så hjälpte mitt ex mig att identifiera några bilder från när vår gemensamma dotter var liten. Det visade sig att hon hade en story kring bilden som jag inte alls kom ihåg, det gjorde bilden mycket roligare...jag kom inte ihåg !!
Sedan pratade jag med min syster som berättade saker som hon hade tänkt, gjort och upplevt precis runt mina ben, jag hade ingen aning om det. Vissa saker rörde till och mrd mig direkt...störande... Men då började jag fundera, tänk om man kunnde samla alla som finns och har funnits runt om kring mig o låta de få berätta sin story, det just DE kommer ihåg. Sedan får de titta på vad andra kom ihåg och fylla i med sina minnen av vad någon annan har berättat.
Asså fatta villket jobb, men också coolt. Troligen skulle man inse att man har gjort mer än vad man trodde i livet, och troligen skulle man uppskatta sitt liv ännu lite mer. 
Mmm ska suga på den karamelen en stund, helt klart vore det kul.

/författarkungen

Fruar i hollywood

Var det någon som såg…     

”svenska hollywoodfruar” på TV3 (de med nya loggan som förövrigt är alldeles för stor för min lilla TV) Shit pomes frittes, jag säger bara Anna Anka, har aldrig någonsin ”mött” en person som såg ner så in i grönningen mycket på sina medmänniskor. Det fanns bara två i hennes värld, hon själv och sin man, resten var inte vatten värda. Jag hoppas för hennes skull att serien är klippt på ett sådant sätt att hon missvisande framställs som en excentrisk stropp. Nu tror jag tyvärr inte det… Läskigt !! brrr

 

Sedan att hon satt o klagade över hennes jobbiga liv där hon var tvungen att åka med sin man övrallt, fick aldrig göra som hon själv ville, hennes mans vilja var hennes lag. Hmmm vet inte…min definition av äktenskap skiljer sig lite från hennes… tydligen är eskortverksamhet lagligt i USA, i’ll say no more…

 

Samtidigt som jag skrämmdes av hennes sätt att se på världen och sina medmännsikor så faschineras jag över hennes existens. Oavsett kommer i varje fall jag att följa denna miniserie utan att skämmas

 

Asså shit så djävla cool ba


I'm back !!

Okej jag är sämst…nästan ett år sedan sist. Men inspirerad http://villavolvo.blogspot .com eller Peter som jag kallar honom. Byt layout, ny adress och så ett sista försök att uprätthålla en blogg. Han har än så länge lycktas förträffligt.. Jag behåller adressen men fräschar upp för övrigt…

 
So, whats new !

Tja, det bästa är väll att vi varit i Turkiet hela familjen, shit asså villken semester, jag är såå nöjd. Vi var 18 st som drog till Marmaris. Det var syskon, föräldrar, en svåger o en massa barn.

 
Solen sken och dagarna gick så där lagom fort, det var semester med stort S. Vi hängde nästan uteslutande vid poolen hela dagarna och då tänker säkert några att fy fan vad trist, inga utflykter i syfte med att insupa Turkisk kulturhistoria. Nej inte en enda utflykt…men barnen var nöjda, och är de nöjda så är föräldrarna också nöjda. Jag är för övrigt världsbäst på att inte göra nått, så mig passar det nog rätt bra också utan att behöva skylla på barnen.

 
Hursom helst en vecka gick lagom fort och för första gången någonsin kännde jag ett litet vemod att behöva l
lämna ett charter resemål, kom faktiskt en liten tår men säg det  inte till någon. Filosoferade lite kring detta och blev först inte riktigt klok för hotellet vara medelbra, vädret som vanligt, stabilt. Och visst fanns det mycket som kunde varit annorlunda bättre. Det var då min kloka dotter sa det… jag hade alla mina kära omkring mig, det fanns ingen där hemma att sakna. Min dotter hade sin mamma och syster hemma så hon saknade lite…Med det sagt kan man konstatera att omgivningen inte är lika viktig som vem man omger sig med. Så från och med nu går jag aldrig ensam när det är dags för nummer två ;-)

 
Om jag ska hitta nått negativt från resan så stavas det SAS, det märks att det inte går så bra för dem. Gamla slitna plan, ingen underhållning (filmvisning) och tjurig flygvärdinnor som motvilligt flyttar sig i den trånga gången när man måste gå på toa med sin drygt tvååriga son. Mycket dåligt SAS !!

 
För övrigt….gissa vem som spanar efter nästa semester resa….

 
Puss & kram

 


December

Så är man inne i den mest hektiska månaden på året. På jobbet har det jagats pengar för att få ihop årsbudgeten, alla jagar hysteriskt och är helt slut nu på slutet, även jag. Sedan har båda mina barn födelsedag i december, vad sägs om den tajmingen, första barnet var man orutinerad o glömde räkna innan man satte gång o rajtantajan...men andra gången då ? tänkte med snoppen  eller nått..... Jaja fullt upp var temat... julen hamnar visst också i december och jag hade som vanligt tänkt vara ute i god tid ...hmm gick så där...fortfarande lite kvar...MEN jag planerade iallfall i god tid vad man kunde köpa, gott nog...nästa år, då ni !!

Hursom helst från i fredags har jag semester fram till den 12 januari 2009 jippieeee !!!! Så d--v--*^'+09 skönt, jag ska inte göra ett dugg som jag inte vill göra, en dag i taget, så vem vet det kanske blir tajt med blogginlägg ett tag....

God jul så länge....

Registreringsnummerleken

Måste berätta, jag o mina barn leker en lek. Det har blivit som ett gift, kan inte slappna av....
Det går ut på att man ska hitta registreringsnummer från 001 o s v i rätt ordning. Man måste alltså hitta dem i rätt ordning hela vägen. Jag letar nu efter 040 och vi har lekt leken i över ett halvår, så som ni förstår så tar det en stund....

Problemet är nu att den förstör mina härliga sovstunder på väg till och hem från jobbet, jag "måste" leta överallt, ett annat problem är att jag för första gången i mitt liv blir åksjuk. Störst chans har man om man tittar på bilarna i motsatt körrikting, men då går det superfort och med åksjuka som biverkning...men det kanse är vär det. Jag leder med mina 39 nummer var ligger ni ?

Men som sagt en lite varning är på sin plats, om ni börjar...man blir manisk....

Lycka till !

Efterlysning

Var är mina medmänniskor ?
- Ni som förlåter mina misstag.
- Ni som respekterar min åsikt även om ni inte delar den.
- Ni som visar hänsyn i livet i största allmänhet.

Nej det är ingen speciell händelse eller person som jag hänger ut.  Jag bara noterar att människan blir mer och mer egoistisk. - bara jag har det bra, så skiter jag i resten.  I trafiken märks det tydligast, man skiter i att blinka, kör upp i häcken på mig i över hundra knyck, kör mor rött och skiter i stoppplikt. -bara jag kommer fram hel, ren o i tid.

På gården här där jag bor, där barnen ställer sig o kissar precis utanför porten, och säger man nått får man håll käften gubbjävel till svara, i bästa fall ska jag säga. I värsta fall får man inget svar alls....

En bra disskusion tycker jag innefattar olika åsikter, många argument och så kör man...för ...emot...för igen o emot. Du tycker så, jag tycker si. Jag kanske ändrar min ståndpunkt lite närmare din eller tvärtom...vad vet jag. Men jag tycker inte att du är en sämre människa ändå, vi tycker bara olika, helt ok. Jag kallar inte dig "dum ihuvudet" eller "cp" vi tycker olika, så får det vara, så SKA det vara....

Hela livet handlar om att ge och ta. I synnerhet när det kommer till respekt. Ger du mig respekt så får du tillbaks, det måste vara grundfilosofin. Men ska vi vända nuvarande situation så måste vi ge respekt även till de som inte förtjänar det, vi måste alla hjälpa dem på traven annars är jag orolig vart vårt samhälle är på väg, hur tillvaron för mina barn kommer att bli.

Snälla medmänniska hjälp mig att hjälpa oss att hitta tillbaka till varandra.

Puss o kram 

Tänk om man skulle blogga lite....lite överaskande !!

Fredag, hemma från jobb. Jag har lunginflamation, inget skoj...en seglivad historia. Har gått två veckor snart från att hela skiten började. Hostar som en galning, hjärncellerna (de få man har) kastas runt mot hjärnbalken, så illa att tll o med de får hjärnskakning. Skämt å sido, frågade faktiskt på vårdcentralen om man kan hosta sig til hjärnskakning, det kan man inte...phu ..villken tur.

Annars rullar livet på, fullt upp på jobbet., fullt upp hemma. Har förstått att det är så det ska vara, ingen ide att klaga. Men jag känner att man skulle behöva lite andningshål ibland, det rullar på FÖR mycket FÖR ofta. Saknar min motorcykel, det var ett perfekt sätt att koppla av, bara dra iväg på någon kurvig väg som krävde min fulla koncentration. Tränger bort alla andra vardaglig tankar för en stund..jaja en dag ska det bli dags igen. Tänk om man kunde kombinera allt på en gång, karriären, familjen, sina hobbies o s v. Dygnet har bara 24 timmar och plånboken blir inte större...nu är det familj som gäller...sen är det nått annat.

Måste ju min van trogen filosofera lite i bloggen oxå....
Noterade häromdagen en man som pakerade sin volvo 740 modell värsta skrotet på 5 minuters parkeringen i Salems Centrum, tog god tid på sig att få dit rattkryckan, ni vet en sån där som gör att det inte går att stjäla bilen, eller iallfall inte att styra bilen....va fan....why !! mitt på dagen, värsta skrotet, får max stå parkerad i 5 min.....


Ironi i verkligheten

Satt här ikväll och skrev på ett inlägg om min son. Höll på rätt länge och beskrev hans sidor bra som dåliga....nästan klar, lite puts kvar bara.... så kommer den omskrivna sonen och trycker på avstängningsknappen på datorn, vips så var allt borta....han är ett år gammal men har en stark egen vilja, och nu ville han INTE att jag skrev om honom...tydligen....


Bredbenta storsnoppade killar

Det är är ett problem, en rätt löjlig reflektion men ändå...And It goes something like this:

Häromdagen när jag skulle till jobbet så var det för ovanlighetens skull en "liten" buss dvs ingen ledbuss. Väl på väg från denna byhåla så är den knöfull, en person på varje plats. Eller, nja på min plats var  vi en och en halv person . Han brevid var nämligen utrustad med en elefantpenis, ahaa nu är ni nyfikna -hur visste jag det ? Asså shit han satt så bredbent att han tog upp halva min plats... och inte förmådde jag mig att säg nått, jag satt där upptryckt i fönstret medans hans penis fick lyxsviten. Men asså vad skulle jag sagt ? - hörrudu parkera din penis ovan låren o dra ihop va !! Ha ha  eller inte....Nejdu enda raka var att somna som vanligt....

Men asså jag har  i o f s inte den största men...jag har nu försökt att återskapa detta för att på nått sätt få förståelse för denna elefantpenis...Nej jag lyckas inte, jag har suttit på pungen, lagt den till höger och till vänster uppe på låret dragit den bakåt, och inte alltid tokskönt men ändå...inte fan behöver jag sitta så där bredbent...har nu beställt en strap-on för att se om det kan göra skillnad....återkommer med resultatet ...kan det ha att göra med steriliseringen kanske...hmm jag vet inte.

Nej upp till kamp  !! Penis på lår o håll ihop !! 


Att kommunicera !!

Var på apotekt häromdagen, hämtade ut medcin till min frus kattunge. Medicinburken har en sån där pip som man trycker in en liten doseringspruta i. Problemet var att jag fick fel spruta så det gick inte riktigt som det var tänkt...

Kommer hem och min fru säger "DU har fått fel spruta" Så, nu till min reflektion:
När någon säger som min fru är det rätt troligt att mottagaren "hör" : DU, FEL och då händer nått skoj i huvudet på människan. Taggarna utåt !! Vad fan säger du....har jag FEL Nejhej du passa sig...JAG har inte FEL !!!

Nu vände jag inte taggarn utåt, blev inte heller sur men det fick mig att fundera, om min fru istället sagt "nu har de skickat med fel spruta" vad hade hänt då....inte ett skit !! triggar inte alls...överhuvudtaget.

Lustigt vad ord kan göra, fundera själva på hur ni egentligen uttrycker er, ibland säger vi nog saker som inte menas att anklaga men som ändå blir så för att man väljer "fel" ord.

Undras om detta har med mars o venus o det köret....jaja det är en helt annan historia. Kort o gott kan man återigen konstatera att ord är makt, använd orden med insikt.

Kram på er alla så här på allahjärtans dag

över o ut


Äventyr i tunnelbanan

Måste bara få berätta.  Åkte tunnelbana och stötte ihop med en farbror som nös...och nös...och nös... Till sist ursäktade han sig för oss som satt närmast och vi log lite men så började vi prata. Han hade nyst sedan imorse (klockan var nu runt 12) och han hade ingen allergi vad han visste. Han var inte heller förkyld men nu satt han här och nös hela tiden med ca 20 sek mellanrum. Han försökte verkligen nysa lite diskret , men vart femte gång tog han i från tårna och nös o frusta som värsta "stormen Per".

Men förstå att nysa så i en hel dag, man får ju inget gjort...fy !!

Det hela blev ju till sist lite komiskt och jag kunde inte hålla mig för skratt, som tur var skulle jag av nästa station....

Prosit !!

Ordning i vardagen !

Jag har ju förordat lite kaos i vardagen, nu tänkte jag göra tvärtom.

Numera går jag en busshållsplats bort på morgonen, jag går till det lilla centrumet där jag bor.  Där kan man gå in och värma sig samtidigt som man ser när bussen kommer, det är skönt.

Hursomhelst, precis där jag står så ligger Pressbyrån, och den öppnar klockan 7. Dvs då när jag står där. Det är här jag står o funderar på motsatsen till kaos, ordningen. Det är precis samma rutin varje dag. Pressbyrå-tjejen börjar med att veva upp de där jalusierna för fönstren som ska förhindra inbrott. Sen sätter hon upp den lilla flaggan men reklam för oddset. Vidare bär hon ut veporna med allehanda reklam, noga med att få med sig sin nyckelknippa för hon ska hämta dagens skörd av tidningar i den lilla lådan utanför. Sedan ska löpsedlarna upp, snyggt prydligt. Det är exakt samma visa varje dag, gud så skönt att börja dagen så, att vet att allt är precis som de alltid är. Ordning i vardagen !!

Tack tjejen på pressbyrån i kvarteret där jag bor. ;-)


Balansen i livet

Och så kom snön till sist....
Vad händer då det blir kaos, ohh vad jag trivs. Som jag har skrivit tidigare här i bloggen så uppskattar jag kaos i vardagen, nått som bryter mönstret, vi har för lite kaos i våra liv.  Men det som det faktisk handlar om är balans.
Om man får för mycket av nått, spelar egentligen inte någon roll av vad. Det kan vara pengar, kärlek, smärta eller fattigdom så blir till slut mätt och slutar att bry dig. Lite som att spela tennis med sig själv, blir lixom inte så kul om ingen slår tillbaks bollen från andra sidan.

Jag är välldigt  "into" mental träning och att förstå varför hjärnan reagerar som den gör. I mitt liv har jag valt att se motgångar som nått positivt av fler skäl, ska försöka utveckla. En motgång kan ju faktiskt komma sig av att man gjort nått fel, tagit fel beslut. Då får man ju anledning att reflektera på hur skulle man kunna gjort istället, och i och med det så har motgången blivit en lärdom som gör att jag nästa gång har möjlighet att agera på annat, nytt och förhoppningsvis bättre sätt.

Men motgångar kan ju faktiskt komma sig av andra anledningar som man faktiskt inte själv kan styra. Man kan bli allvarligt sjuk, mista jobbet eller mista någon närstående. Jag anser att det ändå finns positivt att hämta ur en sådan situation. Man blir tvungen att tänka utanför tidigare ramar, hitta nya lösningar, tänka ideer som du aldrig tänkt och i o m d får man mer erfarenhet och insikter som gör att du kan se dig som en mer klok människa än tidigare.

Man får inte heller glömma att reflektera när det faktiskt går bra, ställa sig frågan -varför gick det här så bra. Visst, jag vet  det låter skitlöjligt men det gäller ju att dra nytta av alla lärdomar bra som dåliga. Sen är det ju faktiskt  så att om du bara reflekterar när det går dåligt kommer du omedvetet skapa dig en självbild av att vara dålig o ständigt o jämt få rätta sitt beteende.

Och i o m d knyter vi ihop säcken... det stavas balans. Livet är en berg och dalbana, se till att njut både när du är på toppen och i dalen för då vet du att du är i balans och är du i balans då är livet som allra allra bäst.

Älskar detta ämne och "springer" ibland iväg i tanken, ser att det blev lite osammanhängande, hoppas att det ändå gav en lite funderinga och om inte annat så kommer jag säkert återkomma i ämnet mer konkret. Men hänger du på min blogg kommer du att märka (om du reflekterar) att de flesta av mina inlägg handlar just om reflektioner, förtäckta eller konkreta.

Lev nu livet, annars lever livet med dig.....

Nytt år nya tag !!

Nu ni !! Det var ett tag sedan sist., har varit o är så förbannat trött hela tiden, då gäller det att prioritera.

Men jag har faktiskt saknat detta med bloggande, inte för att sprida världen min åsikter och tankar utan mer för att få skriva ner o reflektera på saker och ting.

Min första reflektion i det nya året började redan innan årskiftet. And it goes something lie this...

Nyårsraketer
Om jag kom ihåg det rätt så handlad vi rakter och smällare för 500 miljoner varje år. Och sen innehar man dem i ( jag gissar) en vecka. För att då tända eld på skiten se det fara till väders och sen poff...borta.  Och är du inte först på din gata då är det just bara poff du hör för bara ett par minuter efter det har börjat så täcks himelen av en dimma som döljer det mesta.

Och jag vet det är ju rätt häftigt och vackert  också men det hade varit häftigare o mer vacker om det bara sköts mellan 10 i tolv och halv ett. Mer intensivt mer efterlängtat...som det är nu är man ju kräkfärdig när man verkligen SKA smälla iväg dem.

Jaja jag vet låter som en sur gamla farbror....men låt mig för fan få vara det en lite stund då 

Gott nytt år för helvetet !!

;-) 


Stort blir mindre när man blir större

Har varit lite på utflykt i veckan med hjälp av det älskade kollektivtrafiken i Stockholm. Hamnade i rulltrappan på fridhemsplan och började och fundera. När jag var liten kom jag ihåg att jag var på utflykt med skolan och man åkte rulltrappa. De var jättelånga och jättehöga, jag var lite smårädd på vägen ner. Nu undrar jag vart de tog vägen, de där långa och höga rulltrapporna, har de byggt om ? har de gjort dem med mindre lutning ? Nej jag har kort o gott blivit äldre.

Samma sak med att resa. När jag var liten och vi skulle semestra i Sverige så startade vi i Stockholm och hade första stoppet för fika i Strängnäs, det kändes jättelångt. Sen när jag blev äldre så flyttade jag till Strängnäs och pendlade dagligen mellan Stockholm och Strängnäs, kändes inte särskilt långt. I o f s är vägen bättre nu och bilarna bekvämare men ändå.

Sammanfattningsvis kan man säga att trots att det var större, längre och läskigare förr så saknar jag det lite. Att få vara lite rädd i rulltrappan. Det var kanske, ibland lite bättre förr trots allt.

Mr V.uxen

RSS 2.0