Så kom hösten
Tänk vad fort det går, nyss var det sommar och nu är hösten här. En säker ledtråd är att jag fryser, hela tiden. För ett par år sedan så hade jag halat fram långkalsongerna, men nu har jag lärt mig. Man ska frysa in vinter, och det gör jag...fan vad jag fryser. Min kroppstemperatur är konstant på 30 grader celsius. På bussen har jag bytt plats, förrut satt jag så långt bort från motorn med dess oljud och värmestrålning. Nu sitter jag på motorn, om jag kunde krypa in i motorrummet vore jag glad.
Jag tvingar min fru att gå och lägga sig samtidigt med mig bara så att jag kan krypa nära och bli värmd, fan vad jag fryser.
Men bortsett från kylan. Det är ju bara såå mysigt, stanna upp en stund när ni är ute. Se er omkring, kolla in lövens varma färgskiftning. Stirra på det en stund, har du tur så får du se när vinden sliter tag i det och rycker ner det från trädet. När lövet efter en snabb kamp ger upp och far till väders singlar det ner, runt som i en spiral. Landar på marken och blåser vidare. Illustrerar sommarens kamp för att få stanna ännu lite längre för att till sist se sig besegrad. Shit ni hör ju, synen skulle t.o.m kunna göra Hitler smått poetisk, jag är övertygad.
Och sen mörkret, man kryper under filten i soffan. Dimmrar de elektriska lamporna, tänder värmeljusen som sprider ett mysigt sken i rummet. Dessutom höjs rummets temepratur lika sakta som säkert.
Ahh ja det är det positiva med hösten, den finns det självklart en hel del negativt också. Men det gnäller ju alla andra om den här årstiden så jag överlämnar det med varm hand till dem att fortsätta med.
Mr H.öst
Poet
