Just me - Johan Bjuvgård

Jag åker buss varje dag till jobbet. Japp och jag älskar det, till och med när det är köer. Att bara åka med när någon annan kör, att få titta och filosofera kring omgivningarna och händelser, så underbart!

Men så finns det lite man kan reflektera över. Busshållsplatsen, tänk att det verkar som alla har mutat in sin egna lilla plats. Står på samma ställe varje dag, några står tio meter bort andra precis vid stolpen, samma sak varje dag.  Det roliga är också att pappan och sonen som står tio meter bort är mycket noga med sin plats i kön. Jag kommer efter honom men står vid stolpen, åh så kommer bussen...han tar ett stadigt tag om sonen o tränger sig fram till "sin plats". Det roliga med pappa och sonen är att ibland åker mamman också med men hon står på halva avståndet mellan pappa och stolpen. Och dessutom pratar de med varandra...eller skriker närmare bestämt.

Väl på bussen har alla också bestämda platser. Sätter du dig på en "upptagen" plats och så kommer "ägaren" det är nästan så att de ställer sig brevid personen som tagit sin plats och harklar sig högt o tydligt, nickar lite så där förmanande till personen som då genast borde förstår att det är dags att flytta på sig. Men han bara tittar upp lite trött från sin Metro och ler smått irriterat typ som "kan du vara lite tystare"  eller "du skymmer ljuset" och så lunkar den förra platsinnehavaren iväg för att muta in en ny plats. Det är livet på min morgonbuss, tur att de flesta verkar ha ett gott morgonhumör och att ingen ännu har vågat sätta sig på han som ser ut som en mördares plats, då kan det bli livat.

För övrigt satte jag mig på ny plats i morse, inte för att "min" var upptagen utan mest för att testa. Men jag var mycket noga med att inte välja "mördarens" plats, såå tuff är jag inte ...ännu. Bussen har bara gått i två månader.

Ord är makt. Bakgrunden är att min tolvåriga dotter "gogglade" på sitt namn och hittade sitt namn i en klasskamrats blogg. Hon listade alla i klassen med för och efternamn och därefter korta meningar om vad hon tyckte om dem , en och en. Min dotter blev mycket ledsen och tagen på sängen då hon inte har något otalt med denna kamrat.

Är det ok att skriva vad som helt i en blogg, kändisar som får mycket plats i media dissar både otrevliga och trevliga människor i sin bloggar och vi tycker det är okej. Vi läser deras blogggar och vi skrattar åt deras "mobbing". Blir de påhoppade försvarar de sig med att man får skylla sig själv, ingen är tvingad att läsa o.s.v.

Allt är tillåtet på webben, vi får själva sålla. En sållning som blir högst subjektiv. Så tycker vi alla...eller hur ? Men så, barnpornografi. NEJ då ser vi rött, små barn och dessutom är ju olagligt, men hey !! Det är olagligt att sätt ut namn på personer också oavsett vad man tycker om dem, oavsett vad de har gjort. Vem bestämmer när det är ok eller inte ? Pedofilen tycker ju att det är helt okej med sina bilder...Men Johan så kan man ju inte jämföra tänker ni. Kan man inte ! Min dotter blev mot sin vilja uthängd i o f s inte naken men likväl mot sin vilja med namn och omdöme...men hon behöver inte läsa...MEN HON GJORDE DET mot sin vilja...

Okej jag erkänner, jag provocerar och skapar storm i ett vattenglas. Men jag vill få fram att vi alla måste ta ett större ansvar över det vi publicerar på Internet. Det är så lätt att spy galla över folk utan att se dem i ögonen utan att ta ansvar för den man hoppar på. Har du nått att säga till enskild person ha åtminstone modet att säga det när du ser personen i ögonen. Men även då gäller det att ta ansvar för det man säger, inse att det du säger skapar konsekvenser bra som dåliga. Är du inte beredd att ta ansvar för hela händelsen så är du en fegis som bara blir modig om du tiger.

Varje ord du skriver, säger, publicerar kan vara en kula, en kula skjuten för att skada. Har du de licenser som behövs ?

Slutligen vill jag bara säga att vad det gäller min dotters klasskamrats blogg så är HELA den numera raderad efter samtal med hennes föräldrar. Det är ett kraftfullt ställningstagande som fler av oss borde anamma inte bara när det handlar om vår barn, utan på hela Internet.

Allra allra sist, om någon tvekar. Ovan är inget försvarande av barnpornografi, det är och förblir ett avskyvärt brott som bör straffas på allra hårdast sätt.

Nu var det klart, och jag är uppriktigt lycklig. I åtta månader har jag väntat på denna dagen, på att få kaffe och macka, sjukhusets moderiktiga outfit. Och framförallt att två cm av mina sädesledare ska bort, allt till förmån för att slippa fundera på var och när man avslutar "goset". Nu är det klart !

Första operationen i mitt nu trettiofemåriga liv, en skräckblandad upplevelse. Jag var nervös, det måste jag erkänna, jag vet egentligen inte varför. Det är en lätt operation med lokalbedövning men ändå....man vet ju inte... Narkosläkare frågade om jag ville få lugnade, njae det var inte nödvändigt trodde jag. Hon stack nålen för ev. narkos i armen och så i ett nafs bestämde hon att jag behövde lugnande, måste varit nått i mitt uttryck hehe. Skönt var det iallfall och när jag väl förstod att de hade börjat så var det över.

Men den absoluta största upplevelsen med den här "resan" var dagen innan, då ska håret på pungen bort och man får inte raka. Man kladdar på nått skum o väntar en stund, o sen skrapar man bort allt hår. Låter plättlätt va ? Helvete heller det är ju syra i skummet, fräter bort allt som kommer i ens väg, det värsta jag varit med om. Ja nu var det kanske inte syra, MEN DET KÄNNS SOM DET !!

Jaja som sagt nu är det över och jag är uppriktigt lycklig.

Hur många gånger har vi inte läst detta i tidningarna, nu senast i Eurovision dance contest tror jag det heter. Inledningsvis vill jag bara påtala att jag överhuvudtaget inte är intresserad av denna tävling  men jag ändå inte lyckats undgå mediabruset kring tävlingen.

Men hur kommer det säg att man gång på gång tippar Sverige i toppstrider och haussar vår medverkan till hysteriska nivåer. Hemma i soffan sitter de intresserad som på nålar och är förberdda på en rafflade rösning där Sverige, enligt tidningarna är den självklara potentiella vinnaren. Röstning börjar och där sitter vi/ni i ett antiklimax utan dess like helt och fattar ingenting. Inte en endaste fullpoängare, vi frågar oss om de som röstar har missat tidingarnas skriverier om oss som toppnation, är de inkompetenta, eller vad f-n handlar de om?

DET ska jag svara på nu. Sverige är ett putteland i ALLA sammanhang, tidningarna som skriver är SVENSKA tidningar som bara vill sälja lösnummer. De våra tidningnar skriver har ingen genomslagskraft någonananstans är just i Sverige, om vi inte hånar någon gud förstås för då tar det hus i helvete, men det är ett annat blogguppslag.

Mitt råd till alla, men framförallt ni med barn som uppskattar dessa tävlingar, ta ner dem på jorden redan innan det börjar, för i deras lilla värld är detta den största skandalen man kan tänka sig?de skrev ju att vi skulle vinna, hur kunde de ljuga så?..